tag:blogger.com,1999:blog-15520786.post4239867400460248147..comments2023-10-03T18:57:35.826+02:00Comments on Bonnieto: Det meningslösa livetBonnietohttp://www.blogger.com/profile/14397437616499541681noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-15520786.post-87829639066577150912013-01-22T15:36:51.946+01:002013-01-22T15:36:51.946+01:00Åh jag dör på sorgen att missa såna saker :( Kansk...Åh jag dör på sorgen att missa såna saker :( Kanske får du fuska o peppa allt vad du kan just för första stegen när du är hemma... o hoppas på att det kommer när du ser det. Eller ta ledigt nån dag när du märker att det är på gång! I alla fall på Gira såg man att hon släppte taget o stod själv några dagar innan... Men sedan, när första steget är taget, då finns det nog inget mer man kan 'missa' direkt. Det mesta kommer ju mer smygande. Om det nu är en tröst. <br />Otroligt stark är du som fixar att gå till jobbet. Måste ändå säga att det var först när Gira började på dagis som man märkte att HON blev mer självständig. Tänker att om hon fått vara hemma med oss ännu längre hade hon kanske blivit osäker med folk, o det vill jag ju inte. Så fast man är blödig själv är det nog bra att släppa taget lite, för ungens skull. Nu är ju V med sin papps, o det är nog alldeles guld, o nu kommer ju du i alla fall vara den som får 'Hejdå mamma!' o 'HEEEEEJ MAMMA!' Att vara borta innebär att vara efterlängtad :)Ikonoreply@blogger.com