För min egen skull?

Idag fick jag min lön. Och som vanligt när man varit pank sedan den 17:e är det lån som ska betalas tillbaka, räkningar, hyror, månadskort, kattmat och sådant som ska inhandlas.
Som konsument när det kommer till kläder är jag nog ganska organiserad, även om jag impulshandlar ibland. Men jag skriver små listor varje månad. Den här månaden står det;
• Håll i slantarna och stoppa undan till framtida iMac
• Franskt manikyrset
• Fuskpälsmössan i Doktor Zhivago stil (kanske, den var ju lite dyr...)
• Blusar
• Långa svarta skinnhandskar
• Platt-tång
• En varm tröja alt. en grå stickad kofta
Idag hittade jag faktiskt två ruggigt fina blusar. En grågrön med pälemorknappar i samma färg, skräddad i 40-tals stil samt en svart i tunn chifong med puffärmar och knytroset framtill. Båda var på rea och passar till både pennkjol och jeans - perfekt!
Väl hemma måste man ju prova och kolla så att det passar. Min fästman nickar svalt när jag visar min ensemble med nya knutblusen, vintage pumps från 1950, och den fantastiska ärvda sammetskjolen från samma årtionde. Han tittar upp från On Offs reklamblad och säger "mmm... jättefint". Det är inte så att jag nu vill delge någon tes om att män är från Mars och kvinnor från Venus, sådana jävla fantasier kan stoppas upp i stjärten, men ingen man som någonsinn älskat mig har fattat grejen. Jag klär inte upp mig för män, jag kanske har försökt men allvarligt talat så spelar det uppenbarligen ingen roll alls om jag bär Bik Bok eller Prada. En befrielse kanske man kan tycka. När jag var fjorton sa min kompis mamma till mig att inte spelar det någon roll om tjejer har push-up BHar eller inte, för det enda killarna vill ha är ju bröst, hur dom än ser ut. Det spelar ingen roll och är liksom onödigt att försöka.
På en fest för några år sedan blev jag uphosad av en bög som var djupt fascinerad av att jag kunde gå i högklackat och att jag min favoritfilm var Breakfast at Tiffanys. Vi hänge hela kvällen och pratade om Audreys Givenchy kreationer, det var så fint! Och det handlar ju om en njutning för mig själv såklart att jag älskar det ultrafeminina och historien bakom ett plagg. Eller mina girlfriends som med stolthet visar upp Christian Lacroix clipsen de fyndat på e-bay eller den fantastiska svarta kappan med 50 år på nacken. Där det betyder något fint, ett uttryck för kärleken till sig själv på något sätt. Jag kysser deras fötter! Fatta vilka pumor det finns därute! Och kanske är det tur att jag inte älskar rött läppstift för att jag tror att män ska älska mig. Jag tänker att det handlar om något större än så.