Mitt så kallade liv

Åh store Gud. Jag är så trött, det är som att gå i ett töcken. Alex Schulman, den gamle räven, skriver att han vägrar gå med på det här vädret, det var inte så här han ville leva. Själv är jag beredd att hålla med, men kanske mest för att jag, efter ett Tequilarace med Tammie, halkade och slog mig i ryggen. Alla människor går som pingviner vaggandes fram och tillbaka. Jag jobbar och jobbar. Just nu är jag redaktör för tre och en halv tidning. Spännande, men jag är lite stolt också, känner känslan av att vara nöjd sprida sig som värmen i kroppen när man kissat på sig. Min arbetsmoral är dock i botten, jag är liksom inte med, surfar på bröllopssidor och beter mig tjejigt (är det en bra eller dålig sak?). Ögonen rasar ihop. Vill sova. Och när jag somnar så vaknar jag inte av något utom när Christo säger att "nu måste du gå upp för annars rinner dagen ifrån dig". Då blir jag lite stressad. Jag tänker att när jag öppnar ögonen gör solen luften skvalpig av värmen - och det är sommar.Jag lyssnar på musik och soundtracket till mitt liv är detta.

Ler i mjugg

Jag ska på Depeche Mode ikväll och hade tänkt att hela dagen peppra mig med dammig synthmusik. Istället kilar jag iväg på loppisen på lunchen och kommer tillbaka med en bunt vinylskivor under armen. Där finns Karl Gerhard, Jussi Björling, Dean Martin och Gillbert O’Sullivan, prima karlar – absolut, men ingen av dem klär i skinnbyxor. Men jag kan tänka mig att jag hittar ett antal gossar med tusch på ögonlock ikväll.

Måndagspepp

Ikväll ska jag inte bara tvätta, jag ska även se denna:
Sjukt peppad! Wes Anderson, stop motion och djur som pratar = alla rätt.

Samtal i köket

Han - Ja men om du nu är en så jävla dålig människa som du tror, tror du inte att jag upptäckt det och stuckit för länge sedan?
Jag - Jo, men jag kanske har lurat dig att jag är bättre än vad jag är!
Han - I sju år?
Jag - Jag är lömsk.

Jag är omättlig. Det känns så ibland. Omättlig på sockervadd som jag förtvivlat stoppar munnen full av, men så fort jag sväljer känns det likadant igen. Svart.

Jag är en hockeytjej

Men jag rycktes med i stämningen på Camp Nou, det var min första fotbollsmatch som jag ser från en läktare. Zlatan var lite lam, Abidal var grym och Christos lycka - obetalbar.

Paket från Kalifornien

Barcelona gjorde underverk för bröllopsplaneringen. Nu har vi nästan satt ett datum och bestämt plats. Idag fick jag  dessutom ett paket på posten...

Hej tisdag

Igår kom jag hem från Barcelona. Femton grader och sol, lycka i en solstråle som värmer. Sverige slaskar, snaskar, smattrar. Klockan ringer inte. Springer till spårvagnen. Tisdagar. Jag minns tisdagarnas musiklektioner i lågstadieskolan. Staffan med magen som skulle lära mig spela piano. Jag var kass, jag var riktigt dålig. Staffan luktade äckligt, han körde en gammal disel-Mercedes och hade en ljusbrun mockajacka. Jag lärde mig ingenting förutom Köp varm korv-låten. Han brukade spela Drömmen om Elin för mig. Och jag kände hur magen knöt sig. Vågade aldrig säga något till mamma om att jag tyckte att han var obehaglig, så jag skolkade istället. Satt hemma och tragglade "Love me tender" på tramporgeln som pappa köpt till mig på Myrorna, den kan jag fortfarande spela.