Frigörelse deluxe

Jag älskar Newleyweds. Ni vet dokusåpan på MTV där man får följa superamerikanska "musikaliska" paret Nick och Jessicas liv som gifta. Nick är egentligen helt ointressant. Han är en pojke som låtsas vara man, liksom en på miljonen, han ska lyfta tunga skåp och be sin fru vara rationell när det kommer till shopping. Jessica å andra sidan kan inte laga mat, inte städa, hon vill inte föda barn (men däremot var hon på väg att i 16 års present till sig själv adoptera en mexikans flicka (!)). Nåväl hon tjänar fett med kosing och kan utan att blinka handla underkläder för 7000:- och hon är faktiskt för rik för att behöva vara rationell. På MTVs hemsida kan man kolla in så kallade Jessica moments där får vi bland annat höra Jessicas utläggning om hurivida tonfisk egentligen är kycklig och så vidare. Ja hon framställs som en väldigt puckad brud helt enkelt. Jag tycker att hon är helt fantastisk! Hon vet om men skiter i förväntningarna på henne som kvinna. Ja hon anspelar på sex och den traditionella bilden av hur en kvinna ska se ut, blond, stora bröst, långa rakade ben och så vidare. Men hon har ett sätt som jag avundas. Hon vågar ställa dumma frågor, hon vågar söla och strunta i att lära sig laga söndagsmiddag till sin man. Hon vågar att inte anpassa sig till den verkliga normen av hur en riktig kvinna ska vara. Den riktigt moderna 2000-tals kvinnan ska både vara snygg och välmanikyrerad, duktig på att laga mat och ta hand om andra och sexig samt berest, beläst, insatt, stark, självständig och oberoende (det blir säkert ännu värre den dagen man skaffar barn). Själv försöker jag tragiskt nog balansera båda desa roller i något slags fåfängt behov av att vara perfekt. Men jag vill härigenom inte ha sagt att jag lägger ansvaret för mitt beteende helt på mig själv. Det är ju mycket mer komplicerat än så såklart. Men vad jag menar är att det verkar så jävla befriande att våga vägra (medvetet eller ej) de dubbla begränsande rollerna som har mig i sitt nät.
Och jag vill inte helt göra mig av med rollerna. Jag älskar mina perlagoner och min stickklubb på måndagarna lika mycket som mina pennkjolar och handväskor. Men att var tvungen att vara på ett sätt för att duga till och inte känna sig sämst och ointressant världelös det är det jag vill dumpa.
Jag vill våga säga högt att jag tror att tonfisken är kyckling, jag vill våga!
Det är därför gillar jag dig så mycket Jessica Simpsson, låt ingen någonsinn säga att du är dum, när du egentligen är hur smart som helst.

Fotnot: Bilden ovan har jag knyckt från en artikel från NBC. Frilansande skribenten Linda Holmes håller inte med mig och döper sin text till "Raised by a pack of French poodles".