Äkta kärlek tror jag

Dagen igår var på många sätt en enda lång utmattning från helgens förkylning och intensiva jobbande. Jag tog vagnen in till Avenyn och skulle möta upp Evelina vid korsvägen. Jag tog en ny genväg, mellan de överdådiga tegelpalatsen med franska balkonger och matchande blomkrukor. En liten mörk butik med plottrigt och fullproppat skyltfönster drog mig till sig. Fönstret var fläckigt otvättat och bakom glaset trängdes blyerts-skisser av Greta Garbo med vackra pälsmössor och broscher av lejon i guld. Fint tänkte jag och hjärtat hoppade en volt när jag såg vad som hängde i vänstra hörnet av skyltfönstret. Den finaste Burberry trenchcoat jag sett. Den hade inte den vanliga rutan i gult, svart, rött, och beige utan antog färgerna svart, röd och vit men likväl med rutor och av lagom längd, såg ut att vara i fint skick och vintage 60/70-tal (jippie!). Storleken var small/medium och om inte mina osedvanligt långa armar sabbar det hela borde den sitta utmärkt. Affären var stängd men mitt hjärta var öppet. Kappan kostade 800:- Jag hade planerat en ny vinterjacka för dom pengarna, men det känns ju befängt i sammanhanget speciellt som en ny Burberry kostar 8000:- Kanske, kanske är det just den här lilla raringen som ska bli min första besvarade Burberry kärlek. Ja jag vet jag är ytlig, men det får man vara när man är förälskad. Jag återkommer i eftermiddag då jag gnuggat mig i ögonen, tagit mig samman, traskat till butiken och dejtat Miss Burberry för att se om vi har en framtid tillsammans, det känns som kärlek. Kyssar på er mina vänner!