Min dag än så länge

Idag var jag hos veterinären med min katt Max. han har hostat sedan i Augusti men ingen vet varför. Max är en tuffing och morrar åt pudlarna i väntrummet. Jag träffade en strävhårig foxterrier (och dess ägare) och det var trevligt att prata snygga hundraser. För när jag är med någon av kattorna till doktorn är jag alltid så nervös att jag tror att jag ska börja gråta. Men imorse insåg jag att jag skulle ha mensvärk hela dagen och vara sängliggande om jag inte medicinerade mig själv med starka triangelmärkta preparat. Så det gjorde jag. Det var nog bra för dom tog min katt och sövde honom och stoppade en slang i halsen på honom och när jag fick tillbaka min katt tittade han på mig med blöta blanka ögon. Jag kände mig som en skurk - en kattplågar idiot. Nu är vi hemma igen och jag stannar hemma med sjuk katt idag. Han är helt groggy av narkosen och släpar sig över golvet på framtassarna. Jag har gjort i ordning med gosfilten hans och vattenskål och kattlåda så han ska slippa släpa sig så långt. Idag ligger jag således på en kudde bredvid Max och läser Övervintring av Kate Moses. Den handlar om Sylvia Plaths sista månader i livet. Innan hon stoppade huvudet i ugnen. Om ni inte har läst Glaskupan som Sylvia skrivit så är det lag på att ni gör det. När jag var femton år och läste den förändrades nog mitt liv. Vet inte om det var på ett bra eller dåligt sätt, men det var på ett sätt.