I'm either manic-depressive or just badly dressed.

Apstruligt att ta sig upp och ner från Norrland. Luleå är verkligen på andra sidan jorden och alla rycker i mig hit och dit, får panik över att vara alla till lags. Jag vill bara gå ut i solen, men kattlådan måste bytas och sanden är slut och dessutom sitter jag fortfarande i morgonrock = minst en och en halv timme från klar att möta världen.
Blä blä blä. Känns misstänkt mycket PMS dock. Gud vad jag hatar mig själv när jag har PMS jag är verkligen ett svin då. Skrikig och irriterad och käner mig svullen och ful. Skit skit skit. Jag har god lust att skippa sockerdieten och kasta i mig en påse lösgodis. Inget ljus i den snart mensfyllda James Bond tunneln...