Norrland is 4-ever

I söndags såg jag Narnia och när jag klev ut ur salongen såg min verklighet likadan ut som innan Aslan smälte bort snön. It is beautiful my friends. Mer än en nerv ville stanna kvar i Norrland resten av livet. Och igår när jag träffade Mikalea och Kamillas minibebis och jag fick hålla henne och det faktum att jag inte tappade henne i golvet, fick mig att på stört vilja gifta mig, skaffa barn och bo i norrland. It should have been so easy som det heter. Men på fredag åker jag hem till Göteborg och till mannen och kattorna och min trygga vrå till lägenhet. Det känns ju inte dumt det heller men det är lite shit jag måste fixa. Jag måste till exempel byta jobb, eller i allafall ändra om lite i mina dagliga göromål. Jag måste asp och lut åka och hälsa på Yomi i Uppsala, ska fråga henne om jag får. Jag måste omedelbart byta ut min hårfrisörska (åh om ni kunde se hur fantastiskt fint mitt hår är för tillfället!). Jag måste ta körkort. Och allt detta är fina måsten. Jag är manisk för under år 2005 har jag; lagt om min kost, sagt nej till tobak, börjat träna och slutat bita på naglarna och ändå är jag inte nöjd. Inga nyårslöften funkar på mig, de är helt enkelt för lätta att uppnå. Därför måste jag köra med nyårsmåsten. Underbart med självtukning säger jag. För jag blir aldrig nöjd med något. Allra minst mig själv.