tisdag, februari 07, 2006
Pucci, Gucci, dada dada
Idag på spårvagnen såg jag en unge i tioårsåldern med Pucci-gummistövlar. I övrigt var ungen som vilken annan snorig prepubertalist som helst med chokladsås på jackan (som säkert också var svindyr). Jag kunde inte låta bli att glo asmycket på mamman. Jag tänkte att jag undrar hur hon tänker, ungen växer ju ur dom där 1500:- skorna på ett halvår. Jag tänkte på min mamma som sydde till extratyg vid knäna på mina manchesterbyxor och satte spets längst ner vid fållen så de inte skulle se för korta ut. Jag minns hur mamma satt vid symaskinen nätterna igenom och sydde bedårande Bardot-rutiga klänningar med matchande små väskor med pärlemoknappar hon sprättat bort från någon gammal kofta. Men fint blev det. Jag och mamma brukade till och med matcha, hon stickade likadana tröjor till oss båda två fast min var pytteliten. Jag tror inte att hon gjorde det för att hon tyckte att handarbete var så himmla kul eller för att ha något att fördriva tiden med. Hon gjorde det nog mest för att vi verkligen hade jättelite pengar. Jag hoppas att jag har mer pengar när jag får kids. För annars kommer det bli väldigt synd om dem om de måste gå omkring i mina patetiska kreationer till hantverk... Min förhoppning är i alla fall att jag har så pass mycket över så jag kan köpa sådana små söta bäbisdufflar i ull och till dem blanka svara lackskor med slejf som varje barn i världen borde få ha. Men vid Puccistövlarna där drar jag gränsen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja herregud, jag begriper ju knappt att föräldrar ids köpa nya kläder åt ungarna, istället för begagnat, när de ändå växer ur det på en minut, precis som du säger.
SvaraRaderaDu vet ju redan att jag himlar lite lätt med ögonen åt dina prisnivåer på plagg, och då är du ändå en vuxen människa med egen inkomst och god smak och du har all rätt att köpa dyra grejor - men med tanke på detta så tror jag du fattar att mina kids ALDRIG kommer få några märkesprylar. EVER! :D Dock ska de givetvis ekiperas smakfullt, en snygg stil behöver inte ha med plånboken att göra.
Jag hyser gott hopp för framtiden, bara det finns fler som sätter gränser.
Alltså jag tycker det är bökigt att vissa kläder inte går att tvätta och fatta då mörkret med att ungen har kläder som måste kemtvättas? Mina kids får vänta tills dom blir stora nog att ärva mina grejjer (eller spara veckopengen och köpa själv). Tänk om jag får en dotter som inte har min skostorlek det vore tragiskt, tragiskt, tragiskt, fast hon kanske skulle tycka att min samling var skitful, man vet ju aldrig.
SvaraRadera