I am a rock

I fredags regnade det såklart. Jag gick till busshållplatsen och det kommer en stadsjeep med en medelålders vit man i. Han såklart stannar inte vid övergångsstället och jag får stå trettio sekunder längre i spöregnet på grund av hans ignorans. Just detta beteende, att som bilförare inte stanna vid övergångsställen för gångare, är en av de vardagliga sakerna i livet som jag stör mig på mest. Till den här föraren gjorde jag en sk "Italiensk gest" ni vet ut med båda armarna och se upprörd ut. Bilföraren ser detta, backar öppnar fönstret och skriker "Jävla fitta!" åt mig.
Jag blir helt paff även om jag blivit kallad detta förr.
Efter mina etnologistudier är jag dock rubbad. Jag funderar över varför den här mannen känner behovet av att kalla mig fitta. Inte så konstigt egentligen, det är ju ett maktutövande, han kände sig så provocerad av mitt beteende att han var tvungen att påvisa att han också har makt. Och som man är det ju väldigt effektivt att använda ord som "fitta" eller "hora" för det handlar ju också om att definiera sig själv. Som när osäkra män kallar andra män för bögjävlar eller liknande, det handlar ju om deras egen rädsla för att definieras som något de är livrädda för att själva förknippas med. Således är denna mannen så rädd för att jag ska utöva min makt över honom att han måste påminna mig om hur värdelös och svag jag han anser att jag är genom att definiera mitt kön på ett nedvärderande sätt. Men jag går inte på det. Jag börjar nästan känna mig lite nöjd. Och jag känner att min analys av den här mannen som enbart en struktruell varelse gör mig mer än tillfreds, jag kan ju omöjligt ta det han sa personligt. Visst jag tycker att han förtjänar en söndersparkad motorhuv, absolut, men jag var inte på det humöret i fredags.