A match made in heaven

Jag älskar min skomakare*. Det är tur det för jag vet inte hur många gånger jag grämt mig över stiften på klackens dåliga kvalitet. När jag inhandlade mina Pura Lopéz för 1500:- på NK informerade damen i kasan mig om att skorna endast bör användas inomhus (jo så långt tänkte jag också) men att de dessutom helst skulle klackas om innan de började användas. I skokartongen låg förutom dustbagen även ett par extra stift till klacken, men dessa var enligt damen av för dålig kvalitet och en skomakare hade bättre varianter.jaha minsann. Jag har bara haft skorna en gång (inomhus) och stiftet satt alldeles utmärkt. Men nu är det dax att ta itu med vårens omklackningar. Jag brukar försöka klacka om skorna i tid och sula om dem om det behövs. Min skomakare smickrar mig alltid och berömmer mina skor och om jag har bråttom fixar han dem på en timme, min förra tog minst en vecka på sig. Han skakar på huvudet och vill veta vilken klåpare som sulat om mina skinnmockasiner, jag skvallrar såklart och han anser att denna man är en skam för yrkeskåren. Ja jag vet jag går på det, alla trix i boken, men när jag hämtar mina nyklackade skor är de nyputsade och friska som nötkärnor och redo för våren.

*På grund av hans skomakarskills