The horror!

Min blogg är alldeles för trygg. Nu ska jag berätta något riktigt otäckt som det har tagit mig lång tid att ens bekänna för mig själv. Ohyra dras till mig. Det började med att vi hittade konstiga skal som såg ut som randiga riskorn i förrådet. Sedan såg vi att några rörde sig. I en gammal låda med avlagda skor och kläder hade något ätit upp pälsen på ett par (iof fruktansvärda) pälsbeklädda skor. Det tog mycket googlande för att fatta att det var pälsängrar jag hade att göra med. Jag gick in i en "fy fan vad äckligt" psykos.
En hel dag gick åt för att städa, vädra och spraya radar i förådet. C tyckte att vi ändå för säkerhetsskull skulle gå igenom våra garderober och vädra och tvätta. Längst ner i min garderob har jag mina skor prydligt uppradade eller i sina kartonger. Jag lyfte på en av Marc Jacobs kartongerna och där kröp en larv. Jag tog två Atarax för att inte totalt bryta ihop. Det låter fånigt men jag blev så äcklad att jag trodde att jag skulle kräkas, och tänkte på alla vintagesaker som de säkerligen ätit upp. De hade de lyckligtvis inte. C städade ur min garderob, vädrade varenda pinal därinne, tejpade alla springor och sprejade insektsdödarspray. Nu verkar de ha försvunnit även om jag sett nån rackare i förrådet. Så fruktansvärt äckliga.
Förra veckan på jobbet fick jag reda på att en arbetskollega hade en tagit med sig löss från en semester i Sydamerika , jag började nästan grina. Jag kan ta upp en spindel i handen, men spindlar är bra djur, inte äckliga parasiter. Jag luskammade mitt hår i fyra timmar men hittade lyckligtvis inget. Min jobboutfit består numera av ett självpåtvingat huckle. Alla kläder dammas och tvättas frenetiskt och kläderna luktar malmedel.
I min vision av helvetet har alla huvudlöss, pälsängrar och binnikemask.