Myntets två (eller fler) sidor

Idag blev jag tvungen att tacka nej till Saltholmenhäng med Andreas och nybakta baugetter, hur mycket jag än velat åka.
Jag har i två dagar legat vid havet, det har varit härligt som tusan.
Men.
Såhär ser en vanlig sommar dag i mitt liv ut:
Jag vaknar av solen och tänker att upp och hoppa! Här kan du inte ligga och slöa, det här kan vara SISTA soliga dagen i år! Katterna ligger som döa fiskar på golvet och flåsar. Jag har inte tid att laga mat så jag blir ruinerad av att ständigt äta ute och detta till trots växer diskhögen hemma. Men jag har ju inte tid att ta tag i den, näe ja måste ut i solen nu! Inte för att jag haft Thomas Ledin som ledstjärna men "solen skiner kanske bara idag" ekar som ett plågsamt mantra. Inga rena kläder och åh nej bananflugorna är tillbaka. Jobba sola, och bada. Jag har räknat ut att sedan i söndags har jag varit hemma i lägenheten en kväll och då var det fotbollsmatch (resten av nätterna har jag sovit på jobbet).

Jag önskar att jag kunde slappna av. Det kan jag inte. När jag väl ligger på stranden får jag panik över att jag ska få hudcancer och försöker komba detta med längtan efter en "sund och jämn bränna". Idag har jag städat hela lägenheten noga och källsorterat och handlat och fixat för hemmet har hållit på att rasa samman. Nu försöker jag restaurera mig själv med hårmask, ansiktsmask och pedikyr. Ikväll ska jag vara fotbollshustru. C:s chef bjuder på sommarkalas.

Men imorgon då är jag ledig hela dagen (från jobbet alltså), då kanske jag kan pusta ut, lite grann.