Hisingen

Igår var jag tillbaka på Hisingen Island för att hämta min cykel som stått kvar sen jag flyttade. Det var en sällsamt vacker vårdag och Hisingen i vårsol fick ögonen att tåras. Det är så konstigt när du flyttar till ett nytt ställe, så helt plötsligt har du inte nyckel till det hus du kallat "hem" i flera år. För er som inte känner till Hisingen är det en jättestor ö, typ Sveriges 3:e största tror jag, den ligger alldeles intill staden Göteborg.. Det finns många olika typer av områden på Hisingen. Vi har bland annat överklassområdena (men de är få), de obligatoriska miljonprojekten, de hundraåriga gamla trävillorna och de barackliknande husen för arbetarklassen (i ett sånt bodde jag).

När jag och Christo först flyttade till Göteborg bodde vi i Hisingsbacka (på Hisingen) mitt emot Plastic Padding-fabriken. Från oss var det inte långt till industriområdet bakom Backaplan (typ Hisingens centrum). Området runt Backaplan ser ut som Tjernobyl ungefär. Övergivna bakgårdar, industrilokaler som rostar sönder, skräp och trasiga gamla däck. Först trodde jag inte att det var sant att det kunde se ut så som det gjorde. Jag var en vekling inkastad i en urban estetik jag inte kunde greppa. Vi flyttade ner till vattnet och där var det mer grönområden och mindre Tjernobyl. Vi lärde känna skatorna i vårt träd och spelade fotboll på grusplanen utanför huset. Men jag gillade Tjernobyl också, jag tycker att det där "fula" är fint, det är som orörd människonatur. Förfallet och glömt, ingen bryr sig liksom.

Igår åkte jag förbi kullen med de hemlösa katterna. Jag tog en cigg och de fräste åt mig i vanlig ordning. Då grinade jag lite över hur jobbigt det är med förändringar. Och över hur mycket jag alltid kommer älska Hisingen Island.

Om någon utsocknes skulle vara intresserad kan jag arrangera en "Best of Hisingen" guidad tur.
Jag utlovar Sveriges godaste falafel, utsikt över hela staden, sitta på bryggan med fötterna i vattnet, leka sakletare i industriområden, stans bästa secondhand och mycket mycket mer.