Jag vaknar och har hjärtklappning för att jag är så orolig för att inte ska klara av att sätta text snyggt i tidningen jag ska jobba på.
Så jävla puckat.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lära mig att inte oroa mig för allt hela tiden. För det finns ingen logik i min oro och den kan gälla precis vad som helst, inget är för litet, men allt blir väldigt stort.
Jag tar mig i örat och säger till på skarpen; Skärp dig.
real yearners miss people BEFORE they’re gone
2 dagar sedan
det ordnar vi!
SvaraRaderaDu är den bästa av de bästa, tack för många nätters sömn :*
SvaraRadera