Med uppenbar känsla för inte så mycket stil alls

Imorgon får jag min första lönecheck på över ett år. Det känns härligt och läskigt på samma gång. I huvudet har jag skrivit långa listor på sådant jag behöver. Ny ansiktskräm, nya skor, en brun basker, röda strumpbyxor, frisörbesök, en mjuk kofta i kamelbrunt.

När jag tänker efter så har jag inte köpt ett enda klädesplagg sedan någon gång i våras och så här nu när jag står på randen till att få en inkomst igen tänker jag att det funkar ju egentligen fint. Att inte köpa några kläder alls. Det är lite gnällig stämning i början, men sedan kommer man över det, och gläds åt sparrisen på ICA istället.

Jag tror att man kan säga att mina stilpoäng just nu är lika med noll men min råvarulängtan ligger på plus tio. Dexter ska till tandläkaren och jag, Christo och Andreas åker till Barcelona i januari, sådana utgifter är ungefär som att shoppa sparris; helt fritt från konsumtionsångest.

Titeln på det här inlägget refererar till en bok av Stephan Mendel-Enk som är svinbra och handlar om manlighet, mycket läsvärd.