Jag stod på pallen för att nå upp till handfatet i badrummet med brunt kakel och bidé. Det måste varit mitten av 80-talet och sommarlov för jag kunde se morgonljuset sippra som ärtsoppa mellan furupersiennerna. I villakvarteret där jag växte upp bodde Adde, David, Fredde, Jocke min storebror och några småkillar.
Hela långa sommarlovet låg framför mig, där jag stod på pallen i badrummet och borstade tänderna. Sommarvärmen fick luften att dallra och jag såg fram emot en fantastisk raksträcka av kurragömmalekar och vattenkrig. Jag hade fått en ny cykel, en rosa utan stödjul och nu skulle jag cykla snabbt som vinden.
Vi möttes upp vid vägkorsningen och bestämde oss för att cykla till lekparken och tävla om vem som kunde gunga högst. Mina killkompisars BMX-cyklar rusade över trottoarkanterna och grusslänter utan problem. Själv trampade jag på mer än någonsin för att hinna ikapp, men cykeln ville liksom inte. Hjulen var för små och smala och jag slirade när jag försökte cykla över minsta gupp. Jag såg hur avståndet mellan killarna och mig växte och hur de till sist bara var som svarta flugskitar i horisonten. När jag kom fram till lekparken var alla gungor redan upptagna och besviket slängde jag den rosa cykeln i ett dike.
Dagen fortsatte med upptäcktsfärd i skogen, vi hade börjat bygga en koja under en gran och skulle ut och samla kvistar när Adde hittade något spektakulärt under en buske. Det var en tummad och gulnad porrtidning. Alla samlades nyfiket runt fyndet och vi började bläddra i tidningen. På en bild fanns en kvinna med en gigantisk gurka inkörd i sig. Då vänder sig en av killarna mot mig och säger triumferande "Tänk att du kan göra det där!".Från och med det ögonblicket blev jag "den andra", den som var annorlunda än dem - jag blev tjejen. Det var inte en roll jag valt utan en identitet som tilldelades mig av den vuxna världens kategoriseringar och val. Flickor cyklar på rosa cyklar och har gurkor i underlivet. Och det var den dagen jag slutade vara människa och istället blev ett kön.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Stark text.
SvaraRaderaKommer ihåg när jag som barn insåg att jag inte kommer att kunna bli ett "neutrum", en vanlig... man. En vanlig person. Hur jag än uppfattade mitt påtvingade öde att bli en kvinna så var det inte positivt. Kram.
/Malin
Väldigt bra skrivet med barnets perspektiv! Så tydligt och precis om det är. Den hemska insikten om att man inte duger, räcker till utan är den andra, den annorlunda, tjejen.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHerregud så bra! Allt här är bra! Jag lägger till dig bland mina bloggfavoriter. Ok?
SvaraRaderaMalin - Det är nog ett trauma för många, det finns ju liksom ingen logik i varför människor måste kategoriseras. Kram tillbaka!
SvaraRaderaLiv - Tack, jag tror också att de här händelserna fått mig att ifrågasätta könsrollerna och deras konstruktion ganska tidigt, jag har fortfarande inte fattat VARFÖR vi ska få så olika förutsättningar.
Fiat - Tusen tack för dina snälla ord! Blir mycket smickrad av att läggas in på en favoritlista :)
På den där upptäcksfärden i skogen och kurragömma lekarna i buskarna kom en av pojkarna fram till mig med byxorna neddragna till knäna och frågade om vi inte skulle knulla lite. Det är nästan samma sak. Samma ögonblick.
SvaraRadera