Ord tjockare än vatten

Okej jag kan berätta varför jag inte skriver mer här (eller någon annanstans). Det är helt enkelt för att jag skrev några saker för snart två år sedan som en familjemedlem blev sårad över och det har blivit en rejäl snöbollseffekt av det hela. Det har aldrig varit  meningen att vara elak, det jag skriver är en reflektion över saker som hänt och händer i mitt liv, att skriva om saker jag känner och upplever. Det är ju inte för att hänga ut andra människor.

Men det är såklart ett dilemma att skriva om människor i sin närhet, på ett forum som är öppet för alla. Det är ett ställningstagande man måste ta. Det är bara det att när allting måste vägas på en guldvåg så blir det som i sagan om skräddaren som skulle sy upp en rock och sedan en tumetott och sedan blir det ingenting till slut. Där är jag nu, helt vingklippt och stum, orden bara dog mitt i all drama.

Jag har skrivit på den här bloggen i 5 år och det har varit tryggt och en plats att skriva av mig, särskilt sedan jag började jobba med skrivandet har det varit skönt att ha ett vattenhål för orden som inte får plats någon annanstans.

Det skulle bli så ledsamt att inte ha den här platsen, för ledsamt, så nu är det, och jag, som det är - kvar här med er.

Puss.

Bilden kommer härifån