Alltså en typ av människor som jag beundrar är görare. Sådana som inte tänker efter, får ändan ur vagnen och bara gör och får saker gjorda. Jag är motsatsen till dessa driftiga framåtryttare. Själv drar jag ut på allt i evigheter tills det blivit världens största grej och det kan gälla allt från att sortera bort sommarskorna och bära ner dem till källaren till stora, stora livsavgörande saker.
Jag är den minst coola människa jag känner när det kommer till att kontakta fastighetsskötaren för att fixa ventilerna eller ännu värre - ringa viktiga jobbsamtal.
Googlade "telefonskräck" och kom till Blondinbella. Kändes bra på något sätt att en person som vågar visa sig naken på ett magasinomslag också tycker att telefonen är läskig. I en färdig yrkesroll kan jag ringa vilka samtal som helst men som privatperson gör pratstunderna mig alldeles kallsvettig.
Men så gjorde jag det. Ringde alltså. Och nu har jag ett jobb från och med årsskiftet. Ett utmanande, spännande och lite läskigt jobb. Med rättvisare lön och friare arbetstider än på min förra arbetsplats.
Okej. Nu ska jag ladda ner de där podcasterna som min syster tipsade om, de som maler mantran i hörlurarna hela natten och när jag vaknar ska jag känna: Jag är inte rädd, jag är råbra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
åh, görare, så jag avundas dem, vet inte vad som fattas mig, men ibland känns projekt som att gå ut med sopor som det största måstet och hindret i min värld, fast det skulle ta högst fem min (om ens det) om jag bara gjorde det. Och telefonsamtalsmåsten ska vi inte tala om . .
SvaraRaderaMen hur gör jag för att bli en sådan här underbar görare? Jag har ibland tänkt att det måste vara för att jag är lat. Men det är fan inte det. Något annat är det. något fel i min mekanik. Inbyggda murar. Suck.
SvaraRaderaGrattis till jobbet!
SvaraRaderaMen gud, vad jag känner igen mig.
SvaraRaderaJag bodde i min förra lägenhet i ÅTTA ÅR utan att få tummen ur när det gällde att sätta upp köksgardinerna. Vad är det frågan om? Jag tycker att jag själv är en rätt driftig och bra person och rätt mycket av en doer, men vissa saker blir bara inte av. Har till exempel en stor påse med diverse återvinning, som jag inte lyckats gå ut med på en vecka. Det är tjugo meter till återvinningsstationen!
Jag försöker ta tag i små saker, eftersom jag blir så sjukt nöjd med mig själv efteråt. Saker som för en annan person är helt vardagliga småsaker är för mig lika stora som att vinna nobelpriset i fysik. Varje gjord sak är en framgång, men det känns fortfarande konstigt att ta tag i det. Som att skriva med vänster hand.
Och GRATTIS till jobbet. Så himla, himla bra gjort!!!
Tack för grattisarna!
SvaraRaderaOm jag går i kognitiv beteendeterapi för detta (inte omöjligt) lovar jag att dela med mig av tips!
ett tag hade jag min vän daniel som startknapp. jag ringde till honom o bad honom att be mig göra det jag skulle. o ibland när jag fick höra 'vattna blommorna nu' så gjorde jag det bara. andra gånger var det värre.
SvaraRadera-'gå o handla nu'
-'nej, jag kan inte, för jag har inga kläder på mig'
-'ta på dig kläder då'
-'nej, jag kan inte, för jag har inte duschat'
-'gå o duscha nu'
-'nej jag kan inte för.... jag vet inte om det finns rena kläder att ta på sig....'
-'leta fram rena kläder o en handduk o lägg fram dessa, hoppa sedan i duschen. när du är ren torkar o klär du på dig, sedan kan du gå till affären o handla'
-'OK!'
jag tycker det är guld att du fixade jobbet. nu blev jag lite mer peppad också att vara som du o ordna mig ett jobb! o de dära apparna eller youtubefilmer eller podcasts är verkligen grejen. nån som talar om för gammhjärnan att den är så bra som den faktiskt är. för man är inte så bra direkt på att intala sig själv att man kan. eller orkar. eller vill. eller vågar.
Det var ett jättebra tips! Jag har ju en man som tvingar mig att göra jobbiga saker hela tiden. Städa, tvätta, diska, skicka in viktiga papper och så vidare. Det måste vara jobbigt att leva ihop med en sån som mig. Men å andra sidan är jag mycket mer spontan än vad min man är och det är ju något bra. Jag kan t ex spontant strunta i att gå ut med soporna och istället gå och köpa glass.
SvaraRaderajag skulle älska att leva ihop med dig. du är som en sol, även när du är ledsen så lyser du o glittrar. lilla hjärtat mitt!
SvaraRadera