När jag var liten bestämde jag mig för att när jag skulle bli stor skulle jag bli som Barbie. Det blev jag inte men jag förblev samma person i alla mina dagar fram till den 14 oktober 2011.
Faktiskt trodde jag inte att det skulle förändra mig så in i minsta detalj som det gjorde. Det förändrade precis allt. Från morgonpromenaden till jobbet när jag noga ser mig för vid övergångsstället, till slösurfande söndagskvällar när jag letar PVC-fria gummistövlar istället för att hålla koll på Pitchfork-recensioner.
Försöker att inte bli alltför sunkig, alltför tråkig och alltför lite mig själv. Fast det där med sig själv. Jag vet inte jag. Hur skulle någonting kunna vara mer ”mig själv” än den här minikillen?
Jo, jag och T och några andra åker till Berlin om någon vecka, utan man och barn. Det blir den perfekta mixen av kvinnlig fägring och en egen söndag i DDRs fotspår.
Inlägg
nä man är ju just precis sig själv. fast bara helt annorlunda, o som man aldrig hade kunnat föreställa sig (inte jag i alla fall). o det är toppen, jag känner att vi är världens bästa personer, o världens bästa mammor du o jag! nu är det bäst att du skriver nåt mer i bloggen, nu när du är ensam hemma o allt!!!
SvaraRadera