Inne och Ute

I dagens Aftonblad läser jag en intressant artikel av Carlos Rojas som behandlar ämnet nazist/feminister. Det vill säga nazister som skrålar ut deras oro över "svenska kvinnors säkerhet". Hotet är såklart de invandrade männen som enligt nassarna våldtar och förnerdar svenska kvinnor i en utsträckning som svenska män enligt nassarna inte gör. Rojas hänvisar till en undersökning av brottslingar dömda för sexualbrott som visar att 77% av dem är svenskar. I Göteborg, i mina kvarter och lite härvar, sitter klistermärken med kryptiska "feministiska" medelanden så som "Vägra kallas svennefitta". Ofta är det bara en diskret webbadress som avsändare men det är nassar som står bakom spektaklet. På communityt Skunk var jag för något år sedan med i lite olika feministiska grupper och fick vid ett tillfälle medelanden från en person som tipsade mig om en grupp som kallade sig "Svensk kvinnofrid". När jag ifrågasatte deras teser blev jag kallad blatteknullarhora. Den ruggigt bra serien om Lasermannen som SVT just visat belyser ett Sverige där Ny Demokrati med Ian och Bert i spetsen på liknande sätt slog under bältet i den offentliga debatten när de överdrev invandrares del i brottststistiken. Bert Karlsson är folkkär och fick folket med sig. Min pappa har jobbat i hela sitt liv och har gått i skola i sex år. Min pappa är svenne och min pappa röstade på Ny Demokrati på den tiden det begav sig. Under 2000-talets första år börjar feminismen svennifieras. Nassarna nappar på det nya lockbetet, alla vill ju slåss för kvinnorna. Alla vill vara feminister, männen går man ur huse och protesterar; "nu får det vara nog!" Men så kommer Feministiskt Initiativ och deras försök att bredda diskussionen från gräsrötternas förutsägbara diskussioner om att man inte ska slå kvinnor dränks snabbt av mediernas skvallerjournalistik. FIs politiska agenda som försöker hitta samband och verkan till kvinnoförtrycket blir för påträngande och jobbigt, krångligt och ihärdigt. Ingen vill vara feminist längre, ingen vill vara PK, det är ruggigt ute. Nu ska vi vara mer som grabbarna i Hundra höjdare. Ingen vill vara feminist längre, ingen utom nynazisterna. Ordet är urlakat. Dax att byta strategi för oss mossiga vänstervridna kvinnokämpar. Tänk så det kan gå.

Fotnot: Här skulle jag kunna skriva en uppsats om att det finns många olika typer av feminism och inte bara en. Jag skulle också kunna skriva om att nassarnas ideologi ju inte alls är feministisk, snarare tvärtom med ett kvinnoideal som redan på 40-talet ansågs konservativ och kuvande. Saken är ju den att nassarnas feminism är inte feminism utan ett försök till populism.