Follow the yellow brick road

Jag är broende av glansiga magasin. Jag tror att det alltid varit så. Förr i tiden räckte det med Darling eller Pop. Beroendemässigt kunde man jämföra det med någon som röker gräs en gång om året på Roskildefetsivalen. Nu däremot är jag en heavy user. Det räcker inte med svenska blaskor längre nu ska det vara Dazed & Confuzed, amerikanska Vouge och annat brunt socker. Med min begränsade budget leder konsumtionen av dyra tidningar också till ett dilemma. Jag har nämligen inte råd att köpa både tidningen och det som tidningen får mig att vilja köpa (ja alltså jag fattar ju det innan jag köpt tidningen men jag menar det tidningen inspirerar mig att köpa så som kläder och skivor, ja jag är hur lättpåverkad som helst). Ofta, ofta faller jag för frestelsen. I decemberupplagan av amerikanska Vogue har Annie Leibovitz fotat Keira Knightley (det skulle varit jag) i en haute couture inspirerad Trollkarlen från Oz saga, för er som har glömt filmens plot så finns den kortfattad att läsa här) Leibovitz bilder är så vackra att jag blir stum, underbara ruby slippers finns med också...
I lördags åkte jag och C på Sjöfartsmuseet. Jag tog tillfället i akt att inspireras av Dorothy och katten Dexter agerade hunden Toto. Min fotograf fotade snällt men var för dagen inte i Annie Lebovitz form, merci i allfall. På bilden: Klänningen är arvegod från Ingrid, 40-tal och med puffärmar som inte syns så bra på bilden, fina klädda knappar har den också. Halsbandet är ett vitt stenhjärta på silverkedja som jag pysslat ihop själv (något att för Tin Man kanske?), ringarna är mammas och pappas vigselringar (fördelen med att var ett skiljsmässobarn), mina egna ruby slippers är något dunkla på bilden men de är röda ballerina/loafers i skinn med rosetter som jag köpte på Sardinien.

"Bang on my chest if you think I'm perfect. Go ahead, bang on it!" says the Tin Man, "It's empty. The tinsmith forgot to give me a heart".