Hej låle låle

Jag kommer från Västerbotten. I vår släkt har vi inga samer och av någon underlig anledning har det alltid funnits en smula av förakt och misstro mot denna redan försummade folkgrupp. Jag antar att det är lite som i Dr Quinn, att vår gamla bondefamilj är dom elaka nybyggarna och samerna som de kloka indianerna. Men hur som haver så hade vi i vårt familjehem olika typer av samiskt hantverk; näverdosor, sameknivar i renhorn på väggen och så viadare. Jag minns även att jag av mamma fick ett litet tennarmband med ljusrosa skinnbotten på Nolia (norrländsk superpstor pryl och skotermässa) och att hon sa till mig att det var väldigt dyrt och att jag måste vara riktigt rädd om det. Jag har kvar det fortfarande. Vi har sett etnomode i alla varianter ett tag nu och mycket tjusiga färger och material med Sydamerikanska vibbar (but not for me, inte min grejj). Nu kommer näbbstövlarna hårt och rättframt, snart på varje kvinna (och mans?) fötter. Så nu är det bara en tidsfråga innan den nya looken Samechic slår igenom. Stilen har allt som karaktäriserar ett omisskänligt signum i de klara grundfärgerna; blått, rött, gult och grönt. Genuina men ändå exotiska material samt ett unikt och exklusivt hantverk. Ja jag vet inte om jag är redo ännu, men en som är och vågar är Hana i Helsingfors på bilden till vänster. Om henne och andra tuffa finnar kan man läsa på Hel-looks.

Vet inte om jag skrivit detta som ett seriöst inlägg, kanske dissar även jag samer? Så vill jag inte att det ska vara, jag dissar nog inte, jag tyckte till och med att tjejen på bilden var modig i sin cape. Jag kan inte tyda om jag är ironisk eller inte, antagligen inte. Jag har väldigt lite humor i mig. Samechic is the next black.