Tre gånger har den här mannen fått mig att bli så berörd att jag börjat gråta.I fredags under OS invigningen var första gången , dagen efter på gymmet på Eurosport reprisen och en timme senare hemma i soffan när ettan körde ett sammandrag från gårdagen. Kanske är det myten om den Italienska romantiken som gör att jag blir så berörd av Puccini? Eller det kanske är som att lära sig äta surströmming eller dricka kaffe, man måste kanske vara vuxen för att uppskatta det? Det ska nog bli min nästa gengre av dyka djupare i nu när jag varit insnöad på John Coltrane i hundra år. Jazzens tid är eventuellt dax att lägga på hyllan. Pavarotti det är ju mainstream, men var ska man börja då? Jag var inne på Bengans skivaffär och fingrade i operahyllorna med jag vet inte vad jag ska ta, jag vill ha Carmen och Figaros bröllop till att börja med men jaha ska jag välja Bulgariens operasymfoniker eller Birgit Nilsson live from Berlin 1987? Ja ni fattar, jag är en gröngöling av värsta sorten. Operans ABC skulle jag behöva.
söndag, februari 12, 2006
Svindlande höjder
Tre gånger har den här mannen fått mig att bli så berörd att jag börjat gråta.I fredags under OS invigningen var första gången , dagen efter på gymmet på Eurosport reprisen och en timme senare hemma i soffan när ettan körde ett sammandrag från gårdagen. Kanske är det myten om den Italienska romantiken som gör att jag blir så berörd av Puccini? Eller det kanske är som att lära sig äta surströmming eller dricka kaffe, man måste kanske vara vuxen för att uppskatta det? Det ska nog bli min nästa gengre av dyka djupare i nu när jag varit insnöad på John Coltrane i hundra år. Jazzens tid är eventuellt dax att lägga på hyllan. Pavarotti det är ju mainstream, men var ska man börja då? Jag var inne på Bengans skivaffär och fingrade i operahyllorna med jag vet inte vad jag ska ta, jag vill ha Carmen och Figaros bröllop till att börja med men jaha ska jag välja Bulgariens operasymfoniker eller Birgit Nilsson live from Berlin 1987? Ja ni fattar, jag är en gröngöling av värsta sorten. Operans ABC skulle jag behöva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag tycker nästan bara om Jussi. Mest i alla de nationalromantiska styckena. Det är så vackert så jag gråter. Varje gång. "Säv, Säv, Susa" är svartare än Nick Caves mördarballader:
SvaraRadera"Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.
De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.
De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.
De stucko en ögonsten med tagg,
de kastade smuts i en liljas dagg."
Och när han sjunger om Ingalill med världens mjukaste tenorstämma vill man bara spotta på alla andra sångare. Många anser ju att han hade världens bästa röst (jag med! Anna Östman med!). Och att ingen nånsin kommit i närheten.
Eller gillar du bara italienskt?
Du måste ha både Figaros bröllop och Carmen för de är så fantastiska. Bizet är ju allt annat än italiensk? Trollflöjten är absolut värd också (fast jag gillar inte Mozart så mycket annars. Det finns så mycket, och det är ett så billigt nöje också! Jag håller med om Jussi, det är bara att slå på skivan och tårkanalerna samtidigt. Men "När jag för mig själv i mörka skogen går" då Lovi?
SvaraRaderaNej inte bara Italienskt, även om jag sannerligen inte skulle tacka nej till en kväll på La Scala...
SvaraRaderaMozart och jag har en speciell relation, satt klistrad under Mozart jubileet och kollade på alla dokumentärer.
Det är lätt att glömma bort sina loka förmågor. Jussi har en speciell plats i hjärtat då vi i min familj med glöggmuggarna i högsta hugg klockan 24.00 natten mot julafton alltid lysnat på "Oh Helga natt" med Jussi, då är det liksom jul på riktigt inget slår det.
Annars tycker jag att Jussi verkar vara en väldigt intressant person också, någon som läst boken hans som skrev för några år sedan?