Hem

Nu är jag i Göteborg igen. Igår haffade de Hagamannen, det var fint, jag satt på Café och alla var glada, det var bra att jag var i Umeå när det hände, känns som balsam i själen. Jag klarade av hemresan bra kanske på grund av en sträng uppmaning till min mor om att inga snyftiga farväl var tillåtna. I Göteborg är jag ganska instängd. Det är antagligen mitt eget fel. Jag gnäller antagligen nu. Jag borde vara glad för snön här har regnat bort och när jag klev ut ur flygplanet var vinden mycket varmare än i norr. Man ska aldrig flytta då blir man rotlös. Gabriel Garcia Marquez skriver i boken Hundra år av ensamhet att "man är inte hemma någonstans så länge man inte har en död under jorden". Det låter omständigt. Varje gång jag flyttar blir jag lite mer svår att sätta ihop, delarna blir så utspridda på något sätt.