Mitt nya jag

Idag har jag gått omkring och varit en dåligt stämning. Inte sur och vresig men verkligen inte på topp och läskigt ofokuserad. Jag kan flippa när som helst. Om jag är ärlig och säger (när folk frågar hur jag mår) att jag håller på att flippa ur, så ser de så förvånade ut. De vet inte alls vad de ska säga. Jag går omkring som en gammal ost man glömt längst in i kylen och sprider en unken doft av obestämt obehag. Jag tycker det är konstigt att min förmåga får sådant genomslag, att göra folk illa till mods, jag gör det inte med mening. Det är nog för att jag i vanliga fall håller låda. Om jag inte håller låda tror folk att jag just har varit hos tandläkaren och fått bedövning eller nått. Men ibland orkar jag inte prata. Då önskar jag att jag vore en sådan där tyst person som oavsett sinnesstämning kan komma undan med att sitta tyst i ett hörn. Ingen tycker ens att en sådan person är otrevlig, bara blyg, de kommer undan ruggigt enkelt. Själv måste jag låtsas att jag är fucking Martin Timell eller nått. I nästa nya sociala sammanhang ska jag testa att vara den blyga, tysta det verkar så väldigt befriande.