Snart går jag och köper en tub och fixar håret morotsrött. Jag är frestad som en junkie på torken. Enda anledningen till tvekan är att om det blir rött blir det en kämpig väg tillbaka till blondheten. Om det hade varit för tio år sedan hade jag inte tvekat, nu är jag vuxen och feg. Och tänker att en rödhårig kan inte ha rött och betyder detta då att jag inte kan ha mina röda plattformsskor någe mer? Jag funderar på att köpa hem en laddning rödfärg och en flaska vin och se vad som händer.
För övrigt så var NK-rean som vanligt ett kaos av desperata själar. Jag fick med mig en svart pennkjol. Kul tjej jag är, väldigt oförutsägbar minsann. Men prisa H&M! Den perfekta jackan för blåsiga sommardagar 198:-
I hissen igår
- Lina jag ser väl inte ut som en nazist i den (jackan)?
- Nej, du ser ut som en maskinist
onsdag, juni 28, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Rödhåriga kan visst ha rött, och rosa. Allt handlar om vad man gör det till. Prata rödhårighet med Andrea annars, hon har ju varit fuskrödtopp i hundra år minst och vet nog allt om det. :)
SvaraRaderaPFFFT! rödhåriga kan inte ha röda & rosa kläder? BLASPHEMY! vad hör min öron? young lady, kom inte här & far med osanning!
SvaraRaderajag tycker iofs det beror på vad för rött man har. vinrött (som är hopplöst inne just nu tydligen) passar kasst med rött & rosa tycker jag, men just morots/kopparrött passar definitivt. *VIFTA MED PEKFINGRET*
jag har dock två varningar innan du ger dig in i den morotsröda djungeln:
> att få riktigt orangerött/morotsrött (som pinupan på bilden du valt) är i dagens läge skitsvårt. rödorange-koppar är min kopp te men sedan loreal drog in sin SKITFINA "intense copper" & "peachy passion"-sorter så FINNES ICKE bra morotsrött. det är antingen en för mörk röd, gärna med toner åt lila/vinrött (skitfult) eller alldeles för mkt brunt i färgen så efter två tvättar är håret orangebrunt(skitfult).
> färgen sitter mycket riktigt i länge, men jag tror de flesta hårsalonger har dunderkurer som tar bort hårfärg. alltid ngt.
nästan exakt den färg som pinupan har är den jag älskar också, men det är inte det enklaste. :/ just nu har jag min kompis jasmin på resa genom hela världen & på uppdrag att hitta en intensiv rödorange kopparfärg åt mig. vi får se hur det går. uppdatera med dina äventyr också!
Du kanske skulle gå till en professionell hårfärgare för att vara på den säkra sidan?
SvaraRaderaJag har förresten gått mellan rött, blont och svart en hel massa gånger i yngre dar, och jag upplevde inte att det röda var svårare att få bort än nåt annat. Om något så är det svart som är en bitch att bli av med.
SvaraRaderaOch jag fick ju till slut bort allt det rosaröda jag hade härom året med, även fast en svag rosa nyans bet sig fast i "luggen" i flera månader, när resten var blont igen.
Hjälp nu blir jag lite avskräckt här... Tanken var ju att det skulle bli bekvämare än nu :) Det är ju bökigt och stökigt att hitta den rätta blonda nyansen, men det verkar ju vara samma sak med moroten. Helt klart blir det på salong, så har jag någon att klaga på efteråt om det blir kasst. Men jag funderar lite till och så vill jag påpeka att det känns väldigt skönt att ha en redheaddeluxe att rådfråga :)
SvaraRadera/Blond och feg så länge
min erfarenhet när det gäller rött hår är inte lika stor som andreas ;) men det jag tyckte var jobbigast var att man fick färga och färga och färga, färgen försvann så fort och om man inte ville se ut som nån hennafärgad 50årig tant så fick man lägga en massa pengar på hårfärg. sen när jag lessnade på det röda så gick jag till salong och ville få bort det, men fick då höra att jag fick låta det växa ut eller färga det brunt eller svart, eftersom röda pigmenten tydligen är väldigt svåra att få bort, nästintill omöjligt.
SvaraRaderamen det är ju väldans tjusigt :)
Anna - Jo jag har hört att det lätt kan bli dassigt i färgen väldigt fort. Näe jag blir faktiskt helt avskräckt. Jag ångrar mig. Jag är en latis när det kommer till håret. Jag orkar inte. jag fortsätter på den blonda banan.
SvaraRaderaTack och hej, morotsrött! :)