Vila

Mamma har köpt en stuga vid havet i Västerbotten. Jag längtar mycket dit. En egen stuga vid havet! Havet i norrland är bräckt och svalt och utan maneter och krabbor. Jag hoppas att det inte är dåliga energier där. Jag hoppas att Thomas Quick inte har begravt något barn under huset. Jag hoppas det för då kan jag vila huvudet där.

I Italien åkte jag till en ö. Där fanns en kyrka och ett kloster. Jag virade pashminan runt axlarna och gick in i kyrkan. Väggarna var tapetserade från golv till tak med bilder, tidningsutklipp och teckningar på människor som råkar ut för olyckor. Kyrkan var till deras minne - de olycksdrabbade.

Det kändes som den ohelige anden krupit in i mitt bröst och jag kunde inte andas. Det var som att stå och trängas på ett torg fullt av döda människor även om allt jag såg var en tysk turist i oanständigt korta shorts. Då blir jag tvungen att anstränga mig för att inte få någon ohyra med mig hem.

Sedan låtsas jag som att den där känslan aldrig infunnit sig, jag gömmer den tills den utan att fråga kryper fram igen.