Istället för lunch

Idag köpte jag en kakburk från 50-talet i from av en katt för 50 pix. Jag börjar känna igen stammisarna i den konstiga second hand-affären intill mitt jobb.

Bland stamkunderna finns tanten som spelar på pianot, fint och inte störigt, gubben som jämt sitter i fikahörnan och dricker kaffe ur en skitig mugg, gotharen med falsettröst som är en av personalen och har långa skitiga naglar, alla små tanter som kommer dit bara för att prata med gothkillen och såklart hårdrockaren som en gång köpte den där leksakskatten som jamar när man trycker den på magen. Det hade varit kul att veta hur de definierar mig.