När jag blir deppig blir jag skenhelig. Det borde dokumenteras.
Jag lägger Tarotkort och eldar salvia så katten får astmaanfall, knäpper händerna och ber den där hardcore-versionen av Gud som haver ( ni vet den som slutar "den Gud älskar lyckan får") och tar en Atarax och läser självhjälpsböcker samtidigt som jag funderar på att gå och ta nattvarden och lägga all skit i Guds händer. Jag dricker ett helt glas vin istället och tar sedan en "uppfriskande joggingtur som rensar tankarna". Jag tittar på Kieslowski, går på Konstmuseet för att se andras lidande och så stannar jag länge vid de groteska målningarna från från renässansen där grishuvuden ligger staplade bland utspillda bägare och vindruvsklasar. Jag gråter i duschen och säger åt mig att "skärpa mig". Jag tjuvröker och till slut somnar jag med Mozarts Requiem i hörlurarna och tänker att imorgon, imorgon då ska jag ringa vårdcentralen.
Hur gör ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Som du! Minus tarotkorten och salvian typ. Och så byter jag ut Mozart mot Jussi Björling.
SvaraRaderahehe... ja, sover inte, äter inte alt. äter nåt ytterst torftigt mitt i natten. har inga planer på att diska eller göra något lite fint utan kryssar mig försiktigt fram mellan allt som redan ligger överallt. åker buss helt planlöst omkring och börjar då och då plötsligt gråta alt. kliver aldrig ens upp utan ligger i sängen dygnet runt och får väldigt ont i ryggen men tycker då att det är lite skönt att någon annan miserabel känsla bryter av det hela. det gäller nog även för hunger vilket kan vara en anledning till att jag inte äter när jag deppar+att aptiten inte är på topp. jag vill ju egentligen helst dö när jag deppar så varför äta liksom. jag stänger av telefonen och maken (som inte är hemma) ber en vän cykla hit mitt i natten för att titta till mig. hon ringer på och jag låtsas att jag inte är hemma för jag tror det är en narkoman/polis och tydligen har jag ändå någon slags självbevarelsedrift kvar för jag vill inte träffa någon av dem. så hon skickar en lapp genom brevlådan och jag känner mig ännu mer miserabel för att jag gör folk som tycker om mig oroliga... börjar snusa fast det är så satans vidrigt och allting börjar snurra (särskilt om man inte ätit ordentligt alls) och någon uppfriskande joggingtur har jag hittills aldrig lyckats ta mig iväg på. kollar på dåliga tvserier och lyssnar på samma låt om och om igen. kollar till slut upp telefonnumret till vårdcentralen och tänker imorgon, imorgon ska jag gladeligen härda ut de där timmarna i telefonkö och det ska bli en nystart. imorgon ska jag ta tag i mitt liv och tänka positivt... ingen skenhelighet och gud förutom att jag tänker att det inte stämmer längre det där om att "man får det man behöver men inte mer än man klarar av" för JAG pallar INTE mer nu.
SvaraRaderaLovi - Jag tror Mozart och Jussi är lika på det sättet att det får en att känna sådana där starka känslor som är viktiga ibland.
SvaraRaderaAnonym - Tack för ditt långa svar, jag känner igen mig i så mycket av det du skriver, det dåliga samvetet inför andra, apati och "jag pallar inte mer". Jag kan ibland tänka på det onda som en böld eller något annat som sitter utanpå kroppen, då blir det mer en sjukdom än ett personlighetsdrag och då kan jag se det lite utifrån liksom. Heja dig.
Men Elin...tänk på jultomten som kommer snart så blir man glad i alla fall någon minut. /Mollan
SvaraRaderaMalin! jag blev nyss glad när jag såg din fina hemsida, och så saknar jag dig och alla andra finingar.
SvaraRaderaHej, får jag sno delar av det här inlägget? Det var så lysande och på pricken.
SvaraRaderaHej anonym! Du får gärna stjäla, men det vore kul att veta till vad :)
SvaraRaderaO JA, tjuvröka och gå på knäna för vilken högre makt som helst som vill kännas vid att jag existerar. Har blandat åtskilliga växtkompotter för "lycka" och "rikedom" och annan skit. Och det var det ingen som visste förrän nu tror jag.
SvaraRadera