 |
| Bild från Jonathan Adler |
Jag tycker det är en bra fråga. Själv har jag ofta undrat Var kommer ilskan ifrån? Sedan jag fick diagnosticerat att jag har svår PMS, alltså PMD, så har jag alltid skyllt på att det varit "Den tiden på månaden". Men så minns jag tillbaka till långt innan mens var en issue.
Jag var kanske tre-fyra-fem, tog på mig mammas träskor, gick in i köket och sparkade sönder köksskåpen jag kom åt. Jag var ursinnig. Vad det var som framkallade ilskan minns jag såklart inte men jag minns de där köksskåpen och hur den mahognyimitationen som prydde de tunna plywoodskivorna vek sig för mina träskossparkar och ur skönt det kändes.
Jag har många episoder av ohämmad vrede från tidiga år, väldigt tidiga år. Jag slogs, skrek och sparkade. När jag sedan blev tonåring och träffade mitt livs första kärlek frågade frågade han mig "Varför?" när jag utan att tänka efter måttade med nävarna mot honom istället för att prata. Han bad mig att tänka efter innan och jag gjorde det. Det var så jag slutade slåss, genom att tänka efter. Men ilskan har inte försvunnit. Jag har vad man kallar "en kort stubin" eller ett "hett temperament".
Nyss när jag satt i duschen (efter att ha tappat makens födelsedagspresent, Comme des Garçons parfym Standard i handfatet så att skärvorna yrde) koncentrerade jag mig på att andas. Jag andades genom vattenstrålen så att det liksom sörplade och kluckade varje gång jag kippade efter andan. Jag tänkte på ilskan och var den kommer ifrån. Varför är jag arg och någon annan inte? Var kommer all den här ilskan ifrån? Är det enbart dålig uppfostran?
Inlägg
får man inte vara arg eller, det är väl en känsla likt alla andra känslor. tror kvinnor blir deppiga av att inte kunna/få uttrycka ilska.
SvaraRaderabrukade också bli arg. Öppnade köksluckorna och slängde ut tallrikarna över golvet. Det var i tidiga tonåren. Jag brukade bli arg på min stackars lillebror också. Arg för att han grät när jag slog honom. Då var jag bara barnet, inte ens tonåring. Så jag slog lipsillen ännu mer, bakom min mammas tröstande rygg omfamnande om min bror. Sen blev jag femton. Då hällde jag mjölk över mamma, sen skrek skrek skrek och skrek jag på pappa i hans radhus. Och det var sista gångerna av okontrollerad ilska. Vart den tog vägen vet jag ej, inte heller var den kom från. Kanske kommer den tillbaka en dag.
SvaraRaderaVar kommer allt det vackra från? Det jag ser.
SvaraRaderaVi har ett barn med kort stubin. Hett temperament. Blir arg, arg, arg. Slåss. Sparkar. Säger elaka saker. Vi brukar säga till honom att det är okej att vara arg, faktiskt får man vara hur arg man vill men måste försöka tänka på vad man säger och det är inte okej att slåss. Sedan när han varit arg så pratar vi om saken, när det lugnat ner sig. Det blir bättre ju äldre han blir, men jag känner det ibland... Är det dålig uppfostran? Har vi misslyckats? Jag tror inte det. Jag tror bara att han har kort stubin och att det är lite fult, för barn ska ju vara snälla och rara. Helst sitta still och bara säga saker som luktar jordgubb, annars är dom dåligt uppfostrade...
SvaraRaderaja, uppfostran kan det ju inte handla om speciellt mycket. däremot har man ju olika anlag för temperament. inte som att dina föräldrar heller är mildast o lugnast i världen. o visst kanske man lär sig att höja rösten etc genom uppfostran, men hur fort man tänder till o hur lätt det slår över, det ligger nog i kroppen från början. däremot låter det klokt som A.M.O skriver att man ska prata med barnet om det. vi som inte fått lära oss att hantera känslor som barn får ju fullt upp med att hantera oss när vi är stora!
SvaraRaderaAnonym - Det tycker jag också. Att vi måste få vara arga alltså. kanske är det just därifrån ilskan kommer. Att vi inte tycks få vara just arga?
SvaraRaderaIFJS - Intressant! Minns du vad det var du var arg på? Försvann det du var arg på eller försvan din ilska?
Henrik - Det är som det vi pratade om,; en penna som är vässad på båda sidorna, högt och lågt, kärlek och hat.
AMO - Jo men precis, det är okej att vara arg. Jag tror också på att låta det lägga sig, utan skamvrå eller annat. För när man är sådär arg, då blir det liksom kortslutning i hjärnan både för stora och små. Jag tycker det är intressant det här med att man verkar växa ifrån ilskan. Vad betyder det där med att "växa ifrån"?
Iko - Jo, det ligger nog en hel del i genbanken, även om det tar emot att säga det. Ska bli väldigt intressant att se hur ett eventuellt barn för mig och Christo blir. Antagligen ilsknaste ungen på västkusten...
Hej! Min kompis Johanna Karlsson tipsade om dig när jag eftersökte unga tjejer som lider av PMDD. Jag skriver ett upplysande reportage om detta och skulle gärna vilja intervjua dig. Har du lust att kontakta mig? anastelle.wieslander@veckorevyn.com
SvaraRaderaTack på förhand