onsdag, augusti 17, 2011
Magkänslan
Det var fint att hinna skåla i champagne innan. Jag kände ryggen värka och den molande känslan av att det var den tiden på månaden. I hotellsvitens breda dubbelsäng och blanka fint vävda lakan var lika svala som februarivinden utanför.
Vi spelade 4 i rad och jag vann. Vi åt jordgubbar och fin choklad och tömde halvflaskan bubbel på min 29:e födelsedag. Jag var en dag sen och hade grävt fram ett test från medicinlådan. Innan vi gick till middagen gick jag på toaletten och kom tillbaka med en pinne som visade ett svagt, svagt streck. Jag hade läst någonstans att om det syntes minsta lilla streck i rutan så betydde det att testet var positivt. Maken sa skrattande att det där tunna strecket kunde knappast betyda något.
Vi gick på middag, jag drack Fanta till maten. Kunde inte släppa strecket. Drack en Shirley Temple efter maten. Kunde inte släppa strecket. Såg filmen. Kunde inte släppa det där strecket. Vi badade badkar länge, sedan somnar maken. Men inte jag. Hotellkudden var konstig, korvig, omöjlig att få fason på. Jag går ut på balkongen med utsikt över staden. Upptäckte nya skyltar som lyste upp gatorna, upptäckte nya känslor. Mest rädsla tror jag, panik nästan. Jag går tillbaka till sängen och tänker på hur jag ska bli som mamma, om jag nu ska bli det. Jag tänkte på fåniga saker som att jag hört att man får välja musik under förlossningen. Jag tänkte att jag vill föda till Judy Garlands Live at Carnegie Hall. Och då började jag tänka på förlossningar och då blev alla tankar liksom suddiga. Väckte inte maken, somnade aldrig själv.
Till hotellfrukosten skickade jag iväg honom till apoteket för att köpa ett digitaltest. Digitaltestet visar inga svaga, tvetydliga streck, med ett sånt test får man veta ”ja” eller ”nej”. Livet borde vara mer som ett digitalt graviditetstest – tydligare.
Hotellets badrum såg ut som om det vore doppat i en grå, kall marmor som täckte varje ledig yta av rummet förutom spegeln framför mig. Det blev nästan filmiskt när testet låg vilande på stenhandfatet. Vi väntade, stirrandes. Testet blinkade till och svaret var precis så tydligt som jag hade hoppats. Där stod ordet ”Gravid” och plötsligt förändrades allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis!
SvaraRaderaTack Ida (från världens bästa stad)!
SvaraRaderaGrattis!
SvaraRaderaHärligt!
Himla roligt! Grattis!
SvaraRaderaStort grattis!!! Och kul att du bloggar!
SvaraRaderaPernilla - Mem tack, det ÄR härligt!
SvaraRaderaMammaCita - Tack, tack, tack!
AMO - Tackar, jo det behövdes kickas igång.
Härliga nyheter! Grattis!
SvaraRaderaJäkligt fin text.
SvaraRaderaPuss från J och T
Grattis!!!
SvaraRaderahurra för barn och hurra för bloggning!
SvaraRaderamen mest hurra för barn.
(grattis igen, jag blev så ivrig att jag inte läste längre än till det översta inlägget, såg inte att det fanns mer.)
Stina - Ja, visst är det, råhärligt!
SvaraRaderaJenny & Tage - Puss, puss puss!
Cherry - Tack så hemskt mycket!
Joanna - Hihi, älskar bloggpepp, det är det bästa!
Åh men hurra och hundraders grattis! Så himla himla roligt. Och jejj för att du bloggar igen!
SvaraRaderaperfekt att du börjat skriva igen! vi hade med min laptop till förlossningen. folk hade ju sagt att det kunde bli långtråkigt att bara vänta o ha ont. hade laddat med musik, film, tvserier. när epiduralen hade tagit åt jag middag o kollade på ett avsnitt vänner. vi lyssnade på en hel del bra musik under kvällen, o gira är född till swans - love of life, på repeat. där på slutet blev jag orolig att musiken skulle ta slut o jag var inte i skick att välja nytt album. en drivig favoritlåt var verkligen inte fel :)
SvaraRadera